Om D-vitamin, sol och varför du liknar din pelargon

D-vitamin är en nyckelagent för ett starkt och välfungerande immunförsvar, men det är också av stor vikt för bland annat skelett, tänder, hjärta, muskler och nerver. Brist på D-vitamin är vanligast hos barn, ungdomar och äldre, men också hos mörkhyade personer och personer som undviker solen.

Att vi ofta får brist på D-vitamin under vinterhalvåret känner nog många till, men hur var det nu? Någonting med solljus och att vi inte fick tillräckligt av det under vintern? Men vad har det med D-vitamin att göra?

Jo, den allra bästa källan till D-vitamin är att vi får strålar på huden från en strakt lysande sol. Då bildas D-vitamin nämligen i huden. För oss nordbor innebär det ett fönster mellan maj och augusti. Det är inte mycket att hissa flaggan för då det i bästa fall utgör en tredjedel av året och är långt ifrån tillräckligt för de allra flesta. Solens avsaknad är helt enkelt den största anledningen till att brist på D-vitamin är så vanligt här uppe i norr. Bristen blir som störst under vinterhalvåret och om våren när nivåerna av inlagrat D-vitamin når botten innan solens strålar börjar fylla på depåerna igen. 

Även om vi har vackra vinterdagar med starkt lysande sol på vintern, så utgör våra lager av bylsiga kläder ett hinder. För eftersom vi behöver få solens strålar direkt på huden så utgör inte våra vinterkläder bara ett skydd mot kyla och vind utan även mot sol. För att gottgöra sig mesta möjliga solstrålar under vintertid så ska man se till att vara ute minst 30 minuter om dagen utan solglasögon och även gå ut trots att det inte ser ut som att solen tittat fram.

Om du har varit på solsemester under vinterhalvåret så kan du säkert minnas hur kraftfullt du känt dig efteråt när solen fyllt dig med energi. Ja, när man kokar ner det så är du kanske inte så olik din pelargoner i fönstersmygen. Tänk på en blomma i norrläge - de mår sällan särskilt bra medan växterna som har fått en plats i söderläge ofta frodas och mår mycket bättre. Eller, hur veka krukväxterna brukar vara i slutet av vintern innan solen har tittat fram ordentligt och hur de strävar mot himlen och ljuset på anda sidan fönstret. Ofta blir formen till och med assymetrisk om man inte vrider på krukorna emellanåt när våren kommer. Så kraftfull är strävan mot solen, inte bara för blommorna utan också för oss människor. 

Så, även om vi har lärt oss att vi ska vara försiktiga med solens strålar så ska vi inte vara allt för blygsamma när det gäller att vistas i solen. För likt blommorna som strävar mot ljuset för att växa sig kraftiga så behöver även vi människor solljus för att fungera bra och växa oss stadiga och friska. 

Wiktoria Rodell, Näringsterapeut vid Nutriprofessionals